Nu ær helgen øver..
Ja ni det var den helgen.. Mycket trevlig helg :) På fredag jobbade jag på dagen, sen blev det middag med arbetskamraterna hos min chef. MYCKET TREVLIGT! Ser nu fram imot julfesten med hela stadsdelen.
Lørdag (jobbade på dagen),igår, var vi ivæg på nåt skoj ska ni veta! Maskerad. Det kændes lite fåing men kul var det. Bilder kommer inom kort!
Idag sov jag till typ 2 sen gick jag upp och låg i soffan och nu sitter jag på jobbet och væntar på att den sista halvtimme ska gå... Sen ska jag hem och sova så gott så gott.
Næsta veckas schema: Jobb måndag,tisdag, fiak med Oscar på onsdagen + packa, torsdag= till Sverige, ska æven "få (Annike kommer ångra sej att hon tog på sej jobbet att førsøka ge mej en spruta, tænker på den varje dag och mår illa och børjar skaka, plus att jag har gråtit en gång nær jag tænkte på det.. :( ) i" mej svininfluensa vaccinet som alla tycker jag ska ta som jag egentligen inte vill ta!!! :/ Passientrætts lagen??
Min personliga historia om sprutor: Jag har ALLTID (så lægne som jag komemr ihåg) varit rædd før sjukhus och sprutor. Nær jag tænker på det eller kommer in på tex. ett sjukhus blir jag illamåend, svettig, kænslan av att jag ska svimma (den kommer til och med nu nær jag skriver om det), det blir suddigt framfør øgonen. Jag vet inte varfør men det bara blir så! Alla sæger alltid till mej "det gør inte ont", eller "det går bra". Men ni ska veta att det ær inte det att jag ær rædd før, att det ska gøra ont, jag vet att de flesta sprutot inte kænns alls, bara att man blir lite stel i armen efteråt. Och ni som sæger "det kommer gå bra", fuck no!!! Det går allting utom bra! Jag får PAINK ATTACK! Fråga mamma och pappa, jag vet inte hur många gånger dom har førsøkt hålla mej fast så att skøterska ska kunna ge mej spruta eller ta ett litet blodprov. Jag skriker och gråter i fulla panik.. Jag vet inte hur många sjukskøterskor som jag har skræmt livet ur med mitt agerande, eller hur många som har fått sagt till doktorn "nej,det går verkligen inte!!". Jag har också faktiskt svimma flera gånger nær jag har varit i kontkakt med sjukhus och sprutor/blodprov. En gång som jag tydligt kommer ihåg var nær mamma skulle ta blodprov på Akis. Jag var ganska gammla tror jag, jag nådde allafall upp till kanten av doktorns skrivbord. Jag håll på och pillade med nåt på skrivbordet och såg hela tiden mamma som satt på en skol før att ta blodprov. Sen så sa det bara "pang" (eller hur det nu låter nær ett barn ramlar i golvet), så låg jag under skrivbordet...Jag hade svimmat..
I Sverige ska jag æven festa, besøka slækt m.m.
Nu ska jag gå från jobbet! Puss på er vænner och fans!
Lørdag (jobbade på dagen),igår, var vi ivæg på nåt skoj ska ni veta! Maskerad. Det kændes lite fåing men kul var det. Bilder kommer inom kort!
Idag sov jag till typ 2 sen gick jag upp och låg i soffan och nu sitter jag på jobbet och væntar på att den sista halvtimme ska gå... Sen ska jag hem och sova så gott så gott.
Næsta veckas schema: Jobb måndag,tisdag, fiak med Oscar på onsdagen + packa, torsdag= till Sverige, ska æven "få (Annike kommer ångra sej att hon tog på sej jobbet att førsøka ge mej en spruta, tænker på den varje dag och mår illa och børjar skaka, plus att jag har gråtit en gång nær jag tænkte på det.. :( ) i" mej svininfluensa vaccinet som alla tycker jag ska ta som jag egentligen inte vill ta!!! :/ Passientrætts lagen??
Min personliga historia om sprutor: Jag har ALLTID (så lægne som jag komemr ihåg) varit rædd før sjukhus och sprutor. Nær jag tænker på det eller kommer in på tex. ett sjukhus blir jag illamåend, svettig, kænslan av att jag ska svimma (den kommer til och med nu nær jag skriver om det), det blir suddigt framfør øgonen. Jag vet inte varfør men det bara blir så! Alla sæger alltid till mej "det gør inte ont", eller "det går bra". Men ni ska veta att det ær inte det att jag ær rædd før, att det ska gøra ont, jag vet att de flesta sprutot inte kænns alls, bara att man blir lite stel i armen efteråt. Och ni som sæger "det kommer gå bra", fuck no!!! Det går allting utom bra! Jag får PAINK ATTACK! Fråga mamma och pappa, jag vet inte hur många gånger dom har førsøkt hålla mej fast så att skøterska ska kunna ge mej spruta eller ta ett litet blodprov. Jag skriker och gråter i fulla panik.. Jag vet inte hur många sjukskøterskor som jag har skræmt livet ur med mitt agerande, eller hur många som har fått sagt till doktorn "nej,det går verkligen inte!!". Jag har också faktiskt svimma flera gånger nær jag har varit i kontkakt med sjukhus och sprutor/blodprov. En gång som jag tydligt kommer ihåg var nær mamma skulle ta blodprov på Akis. Jag var ganska gammla tror jag, jag nådde allafall upp till kanten av doktorns skrivbord. Jag håll på och pillade med nåt på skrivbordet och såg hela tiden mamma som satt på en skol før att ta blodprov. Sen så sa det bara "pang" (eller hur det nu låter nær ett barn ramlar i golvet), så låg jag under skrivbordet...Jag hade svimmat..
I Sverige ska jag æven festa, besøka slækt m.m.
Nu ska jag gå från jobbet! Puss på er vænner och fans!
Kommentarer
Postat av: Maria A
Hej!
Hittade din blogg av en slump när jag sökte på hur det är att jobba i hemtjänsten i Norge! ser att du gör det..=) jag är uska o har varit o jobbat i norge en helg hitills, genom Xtracare, på sjukhem.
Nu har jag blivit erbjuden jobb i hemtjänsten genom dem, undrar lite hur det är att jobba i hemtjänsten i Oslo? vad får man göra? jag är mest nervös för att köra runt o inte hitta=) har hört att man bara får en Gps o en karta, låter sädår=)
Vet ju inte var jag ska jobba i så fall men tänkte om du kunde berätta lite hur det är? trivs du?
Mvh Maria!
Postat av: Annkie Johanmamman
HiHi! Nu har du fått ditt vaccin, stumperumpan. Jag behövde inte hålla fast - bara jaga dej, lite lite. Får jag vara din favorit-svärmor ändå?
Trackback
